Min resa som social entreprenör börjar nu!

Efter genomfört inkubatorprogram GoAhead för entreprenörer på Science Park Gotland, tänker jag nu beskriva mina steg mot mitt mål och vad som driver mig i detta. Ett helt fantastiskt program som jag rekommenderar starkt. Fyllt med ett digert innehåll 10 heldagar under våren, där ”riktiga” entreprenörer ifrån olika områden delade med sig av sina erfarenheter. Jag har även fått en hel del nya vänner i och med detta program, eftersom vi var över ett 10-tal blivande entreprenörer med helt olika produkter/tjänster, som gjorde detta tillsammans i grupp. Wow vilken energikick varje gång! Och vi hade två helt fantastiska ledare i Lisa Hemph och Viveka Olai-Stenberg. Är även ödmjukt tacksam över att jag lyckades få tjänstledigt ifrån skolan med så kort varsel, vilket inte är helt självklart i dessa tider inte. Jag väljer att skriva detta med mina egna ord och använder inte hjälp för att uttrycka detta på ett mer retoriskt professionellt sätt. Men kanske stärker det andra med lite dyslektiska drag…

Vid första tillfället på entreprenörsprogrammet skulle vi beskriva vårt eget liv via en tidslinje. Den övningen blev den starkaste och viktigaste för mig under hela programmet. Vi skulle också göra ett självskattningshjul, där vi fyllde i olika fält för att se vad vi var starkast respektive vad vi kunde förbättra. För mig blev fälten vad gällde företagandet min svaghet, men mitt VARFÖR som entreprenör mycket tydligt. Att jag inte var någon företagare visste jag redan innan, men att min drivkraft var så starkt blev lite av en överraskning för mig. Kort beskrivning: Mitt liv var i stort sett en stor solskenshistoria fram till att mina föräldrar skildes då jag var 15. Men sedan blev det ett annat. Under den här tiden i Sverige var det inte direkt så att man bearbetade traumatiska händelser för barn inte. Utan det fick gå ändå.

I skolan märkte inte lärarna särskilt mycket av hur jag mådde och inte skulle jag visa något för dem heller. Utan bet mest ihop och höll skenet uppe, så gått det gick. Jag hittade strategier för skolarbetet, fick ganska bra betyg och jag visste vad jag ville bli tidigt. Idrottslärare! Däremot blev min egen träning sannolikt ett sätt att självmedicenera lite, inser jag nu. Som ensambarn var mina föräldrar kanske ännu mer centrala också, än för barn med syskon. Men jag är inte bitter och ger dem ingen skuld. Detta var bara som det blev och de gjorde det som de trodde var bäst för mig då.

Jag tränade simning i stort sett varje dag under den här tiden och var ganska blyg och återhållsam i min personlighet. Men började prata lite mer om mina känslor för mina närmaste vänner efter hand. Något måste väl ut, tänker jag.. Men det som blev tydligt med beskrivningen av tidslinjen på inkubatorprogrammet var att: min egna ”sena insikt”, nu blir min egen drivkraft som entreprenör för att kunna ge andra tidigare insikt. Jag har alltid haft lätt att få kontakt med ungdomar som strulat lite i skolan, utan att jag helt insett varför jag gillat att försöka hjälpa till. Däremot har mitt förhållningssätt alltid utgått ifrån vad som trots allt går att göra. Något litet steg kan man alltid ta själv. Inte försökt ”dalta” och tycka synd om. Och redan tidigt som tränare för unga moderna femkampare på 80-talet, var det tydligt att jag var bättre på att coacha och tipsa andra, än att inse vad jag behövde själv som aktiv.

Det var både lite jobbigt och stärkande att ta upp detta för de andra i min lilla grupp (och även lite mer personligt, som jag inte vill skriva om här,) där på LEVA Kungsladur. Jobbigt för att det blev så tydligt igen, att jag blev rejält kränkt i och med skilsmässan och att spåren av detta finns kvar. Något jag sannolikt behöver jobba med resten av mitt liv. Stärkande för hon som ledde kursen tryckte på att det var en mycket stark drivkraft.

Just att fokus i kursen var så mycket på personen och drivkraften bakom varför man ville starta företag, visste jag inte om innan. Men tror drivet är viktigast av allt. Hur ska man annars lyckas? Jag inser också att jag behöver en mycket starkt övertygelse, med tanke på att ”produkten” jag ska försöka sälja är en process i en ny metodik om Helheten, eller ett pedagogiskt mätbart verktyg. Och där fler professioner i skolan behöver samverka för att det ska bli riktigt bra. Inte en helt lätt och självklar sak i skolans värld idag inte.

Idrottslärarna kan göra eleverna medvetna om sina ”fysiska förmågor” och andra vuxna (gärna mentorerna) hålla i det strukturerade samtalet om Helheten, som görs med ett coachande förhållningssätt. Det behövs en enkel webbaserad metodik som gör att vi kan hjälpas åt bättre mellan professioner i skolan idag, anser jag. Särskilt viktigt nu när ”Sitta är det nya röka”. (Läs gärna Anna Iwarsons färska RAPPORT) Och att enbart Idrott och Hälsa-lärare och/eller skolsystrar ska klara denna ”inaktivitetsepedemi” i skolan nu, är för mig helt ologiskt. Även om HÄLSA givetvis är så mycket mer än kost och motion, som sagt…

Min strategi är att försöka få tag i så mycket pengar jag kan, för att kunna erbjuda alla högstadie- och gymnasieskolor på Gotland som vill ha detta, gratis. Så länge pengarna räcker! Och varför inte börja där jag bor när detta är så bra? Jag har nu haft flera hundra coachande samtal med elever här på Gotland och aldrig misslyckats helt med någon. Så varför skulle inte andra klara det, tänker jag? Med enastående resultat kan det det hela sedan gå vidare…

ALMI Gotland rekommenderade mig att söka pengar via VINNOVA, när jag gjorde min pitch där. Det är riktigt kul att jag nu har innovationshöjd för ”Helhetsprofil för elever” och att jag lyckades övertyga alla 5 experterna i gruppen på Almi Gotland, att denna metodik är ett mycket bra sätt att jobba på. Såväl för individ, som för grupp, skola och eventuellt för hela Kommuner.

Men det är en bra bit kvar för att jag ska nå mitt mål. Det behövs en forskare eller högskola bakom, för att VINNOVA ens ska ta min ansökan på allvar. Där finns nämligen miljoner att ansöka om, för såväl AB-start som pengar för utveckling av webbverktyg, databas, färg och form etc. En ansökan till VINNOVA behöver sannolikt också vara riktigt bra skriven, med tanke på att det är massor som söker. Sista ansökningsdag är den 4:e juni kl. 14.00.

Jag har även hittat ett bra företag som vill hjälpa mig med ansökan till VINNOVA som heter imCode Partner AB och de finns i Visby. Företaget kan också vara den breda partner jag behöver för programmering och utveckling av databas och diverse. Men de hinner inte lägga tid för mig till den här omgången ”VINNOVA-ansökan”, men är intresserade av hjälpa mig med nästa och vill även ingå i ett långsiktigt samarbete med mig. ImCode har också  gett mig feedback som gör att jag kan bredda det hela ytterligare. Wow! Så nu gäller det att försöka själv och tillsammans med vännen Christina Linnea Örtendahl, som hjälpt mig tidigare i skrivandet och ansökandet till diverse. Det blir inte lätt inte, men vill försöka och tror att min drivkraft räcker även för detta. Att inte försöka skulle jag inte må helt bra av, det är jag då helt säker på. Vill nu vidare framåt!!!

En spännande blogg jag följer är denna. http://ericastankar.blogspot.se/

Och hoppas kunna motivera Erica mot sitt mål också. Även om hon verkar klara det rätt bra själv.

 

Återkommer med mer info i ärendet.

Mvh

Lennart Bladh